Archive for the ‘mat’ category

Fett

mars 2nd, 2010

Hörde på radion idag att det inte finns några bra vetenskapliga undersökningar som visar att mättat fett skulle vara farligare än fleromättat fett. Så alla gånger man har hört att det är bättre med olivolja än med smör har alltså varit desinformation. Eller? Det verkar inte finnas någon konsensus på området, riktigt. Vilket är som sig bör; inom vetenskap ska saker och ting liksom vara i flux. När det blir stiltje och folk slår sig till ro, det är då man ska dra öronen åt sig. Läkaren jag hörde på radio idag, sa att de undersökningar som finns angående fleromättade fetter (som finns i t.ex. olivolja) var gamla och inte utförda enligt några bra vetenskapliga normer. Bland annat hade man bortsett från resultat som inte talade för tesen att fleromättade fetter var nyttigare… Och i många fall hade man inte riktigt haft koll på vad folk hade ätit, utan litat på att de fyllt i sina enkäter sanningsenligt. Lite väl lösa boliner, för som House säger: ”Everybody lies.”

Men vad man hade hittat belägg för var att en ensidig kost inte var bra. Extremt mycket fett eller extremt lite fett var inte bra, extremt mycket kolhydrater eller extremt lite kolhydrater var inte bra. Vilket leder mig till vår kära Annika Dahlqvist, galjonsfigur för den sk LCHF-dieten – dvs Low Carbohydrate High Fat. Hon har ju gjort en del grodor angående dieter och vilka effekter dessa har på vår hälsa. Bland annat skyddar hennes diet mot den nya influensan (svinis, ni vet) och bröstcancer. Med tanke på hur få undersökningar av rang det verkar finnas kring effekterna på mättat och fleromättat fett, är det rätt fantastiskt att hon lyckats få fram undersökningar kring sin egen diet så snabbt… Resterande medicinska experter och dietister har visst jobbat några decennier på det här med olivolja, utan att komma nånstans, men Annika lyckas trolla fram resultat! För trolla verkar hon göra – det här med svininfluensan baserade hon på att: ”själv blir jag aldrig sjuk, och jag följer den här dieten.” Bra empiri.

Förutom att hon gör en del intressanta uttalanden, så bör hon kanske fundera på vem och vilka hon omger sig med. I slutet av mars kommer det att hållas ett seminarium här i Malmö. Det arrangeras av 2000-talets vetenskap, som enligt egen utsago ”Sveriges mest spännande populär-vetenskapliga tidskrift. Laddad med kontroversiell och nedtystad kunskap, aktualiteter och angelägen debatt om medicin och hälsa.” Nyckelorden här är ”kontroversiell” och ”nedtystad”. För huvudattraktionerna på detta seminarium är föredrag som menade att klimathotet är överdrivet (”Klimathotet, är det på riktigt?”), att AIDS är en produkt av det amerikanska försvaret, att det fanns sprängmedel planterade i World Trade Center och att vaccinering bara är bluff och båg. Riktiga pajsare, alltså. Och Annika Dahlqvist, med föredraget ”Hälsovinster med LCHF”.

En enkel kommentar till  Annika Dahlqvist: om du vill bli tagen på allvar och få dina resultat att bli allmänt accepterade – fundera på vem du omger dig med. Du och vad du säger kommer att bedömas efter ditt sällskap.

Bastard

januari 24th, 2010

Jaha. Nu var den pärlan outad till hela Malmö med omnejd. Det är ju kul om det går bra för dem, men nu blir det väl omöjligt att få bord på stället…

Läs här om vad Lisa Förare Winbladh säger om Bastard.

Glädjebud och förbryllande nyheter

januari 15th, 2010

Jag läste i dagens Sydsvenskan att vi har fått en ny restaurang här i stan (Malmö) – Bastard. Enligt artikeln är det en ”snout to tail”-restaurang. Dvs att man lagar till allt kött, inte bara filéer. Äntligen, säger jag, som har en förkärlek för ”mystery meat”. I recensionen beskriver de en rätt som verkar vara vad engelsmännen kallar för ”head cheese”, något som jag har velat prova länge! Det blir till att avlägga ett besök på Bastard, minsann.

Sedan läser jag i den stora lokaltidningen från Stockholm att det har fuskats på teoriproven för körkort. Då jag själv tog körkort nyligen (yay!) blir jag lite förbryllad av den här nyheten. Teoriprovet var mycket enklare än jag trott, men visst kan jag förstå att det kan kännas stort och otäckt med ett prov. Fast det är inte själva fusket som gör mig mest förbryllad, det är priset på fusket. Enligt artikeln i DN så betalade de stackarna 12000 för att få de rätta svaren under provets gång. 12000. Tolv tusen. Det är en helt otrolig summa, med tanke på att provet kostar några hundralappar att skriva. Så istället för att punga ut med 12000 för att få de rätta svaren så kan man skriva provet sisådär 30-40 gånger – nångång borde man lyckas få tillräckligt många rätt, eller?

Julmys med förhinder

december 12th, 2009

Idag var hela familjen bortbjudna på julmys hos ett par bekanta. De hade bjudit in ganska många till sitt hem, och det bjöds på glögg som välkomstdrink, för att sedan följas av ett helt julbord, med sillar, lax, rödbetssallad, skinka, köttbullar osv – för att avslutas med risgrynsgröt och ett stort kakfat. Mannen i huset är mycket road av och duktig på matlagning. Trevligt nog har det blivit lite av en tradition att besöka deras hem strax innan jul för att liksom smygstarta firandet. Nu är det ju så att jag har ganska mycket kvar att göra innan jag kan ta ledigt över helgerna, och slappna av kan jag på långa vägar inte göra än. Men det var väldigt trevligt att få ana vad som komma skall, och att det finns ett liv efter vecka 51.

För den här veckan ska jag jobba häcken av mig, och försöka klara av ett par stora dagar. Bland annat ska mitt avhandlingsmanus granskas på ett sk slutseminarium, för att se om jag gjort mitt jobb som doktorand, och jag ska försöka ta körkort, och jag ska knyta ihop trådarna för två kurser som jag har varit föreläsare och examinator för. Så håll tummarna för mig, är ni snälla.

Ramslök

oktober 7th, 2009

Jag försöker varje år att odla saker på vår lilla balkong. Inglasad och allt så borde den vara ett veritabelt växthus, kan jag tycka. Men gång efter annan misslyckas jag. Senast var det bara dill och persilja (pga att vi hade fokus på annat den här våren/sommaren…), men det blev inte mycket bevänt med dem heller. Jag vet inte vad vi gör för fel, det ska ju vara så enkelt att odla örter. Det enda som verkar växa är tomater, fast frukt är det glest med. Vi sådde några frön direkt ur en kumato under sensommaren, som nu har blivit nästan meterhöga plantor med små gula blommor på. Nu hoppas vi bara att de ger frukt också.

Ramslök med blommor

Ramslök med blommor

Det jag egentligen tänkte skriva om var mitt projekt inför nästa år: ramslök. Eftersom ramslök är gott och svårt (och dyrt!) att få tag på, tänkte jag odla min egen. Frågan är bara hur man gör. Jag har googlat lite om saken, och vissa beskriver ramslöken som ett ogräs som inte går att stoppa, när det väl börjat växa. Andra skriver att det är knepigt att odla, eftersom de är ganska känsliga. Låter inte som att de talar om samma planta… fast det gör de nog. Gott om recept hittar man dock, och en massa varningar om att växten är fridlyst i vissa delar i Sverige och om hur svårt det är att få tag på den. Upplyftande information, verkligen. Men nu efterlyser jag annan information. Är det någon som läser detta som har erfarenhet av att odla ramslök? Eller ens vet var man kan köpa fröer eller lökar? Om någon har information, kanske vi kan göra det till ett gemensamt projekt nästa år – att odla den här rariteten?

För er som inte vet vad det är, kan jag berätta att ramslök ser lite ut som liljekonvaljblad (men är inte giftig) och har en ganska tydlig löksmak som påminner om mild vitlök. På engelska har jag sett den omtalad som ”wild garlic” eller ”bear’s garlic” men det officiella namnet är ramsons. En av mina favorit-teve-kockar, Hugh Fearnley-Whittingstall använder ramslök flitigt i sin matlagning, både blad och lök. Att göra pesto på den, eller bara hacka ner i en soppa/över en sallad är jättegott.

Koka soppa på en spik

september 28th, 2009

Ja, eller på rotsaker, då. Under en ganska lång tid har vi i hushållet prenumererat på något som kallas ”Lantlådan” från Årstiderna. Det är en tjänst som innebär att vi får hemlevererat varannan vecka en låda med lokalt och ekologiskt producerade grönsaker. Lådans innehåll kan variera ganska stort, men ett stående inslag är potatis och morötter. Då jag har begränsat med fantasi för närvarande när det gäller att laga mat, så har det blivit en del soppor på slutet. Men jag har upptäckt att det är väldigt gott med en enkel rotsakssoppa, som man hivar i lite av varje och sen passerar med hjälp av stavmixern. Resultatet ser ut som rinnig barnmat, men smakar väldigt gott! Jag vet inte om det bara beror på min talang i köket eller om det är det faktum att vi har väldigt bra råvaror att tillgå, tack vare Lantlådan – bra blir det i alla fall. Den senaste varianten jag gjorde blev väldigt lyckad när jag la till lite linser och ett halvt äpple till de sedvanliga potatisarna och morötterna. Serverat med ett par skivor bröd och med lite god olivolja ringlat över så smakade det riktigt riktigt bra, värmande för både kropp och själ.

Jag vet att makarna Baumgardt inte var så imponerade av just Lantlådan, men jag tror att det handlar mycket om när på året man får den hemkörd. Det är ju nu i september och kanske i oktober som vi på dessa breddgrader faktiskt kan producera något som kan mäta sig med frukt och grönt på andra breddgrader. Jag kan varm rekommendera att man testar en sån där låda, om man bor i en kommun där det finns att tillgå – tyvärr gör det väl inte det överallt. Visst, det är inte billigt, men jag tycker lätt att det är värt det. Lite av charmen är just att man inte får bestämma innehållet i lådan själv, utan man blir tvungen att hitta på eller lära sig något nytt recept. Bra för kreativiteten.

Sugen på…

september 17th, 2009

Just nu är jag sugen på två kokböcker, av två svenska män. Den ena är Martin Johanssons ”Surdegsbröd: Recept och tips från en hemmabagare”, och den andra är ”Pluras Kokbok” av ingen mindre än Plura Jonsson i Eldkvarn, ni vet.

Båda böckerna verkar vara bra – och det jag har sett av dessa två herrar tidigare har varit eminent. Martin Johanssons blogg Pain de Martin är jag en trogen läsare av, och hämtar mycket inspiration ifrån. Plura var gästkock på Meny i p1 för ett par år sedan och lagade rekorderlig mat på ett sätt som anstår en rockstjärna. Ser fram emot att de tar plats i min bokhylla inom kort.

En bonuskokbok som jag snavade över är också denna ”Wagamama”. Den verkar fräsig. Jag ska nog investera i den också, när tillfälle ges.

Sorgligt

september 15th, 2009

Idag nåddes jag av beskedet att Keith Floyd är död. Jag har tidigare skrivit lite om hans matlagnings-teve, och jag kan väl bara tillägga att det var sorgligt att den mannen inte fick leva längre. Han kommer alltid att bli ihågkommen som den som drog igång en hel generation av brittiska teve-kockar, vilket i sin tur ledde till att matlagningsteve blev stor underhållning. Han var en föregångare och stor underhållare. Vila i frid, Keith.

Ett surdegsinlägg

augusti 14th, 2009

Ja, alltså. Jag har en liten hobby i bakning. Jag brukar baka surdegsbröd, gärna hämtar jag mina recept och inspiration från Pain de Martin – i min mening den bästa brödbloggen på nätet. Nu har jag stulit ett av Martin Johanssons recept och tweakat (tweaka = svengelska för ”modifiera”) det lite granna. Jag utgår från ett av hans goda recept. Min version av receptet ser ut som följer:

Dag 1, kväll.

100 g vatten

100 g vetesurdegsgrund

100 g vetemjöl

50 g rågmjöl

50 g havregryn

Blanda med  i en rymlig bunke, täck med plast och ställ lite lagom varmt under natten.

Dag 2, morgon.

Här följer jag Martins recept (se länken ovan), med den lilla skillnaden att jag tillsätter 150 g rågmjöl istället för lika stor mängd vetemjöl. Dessutom försöker jag att alltid kalljäsa brödet åtminstone ett par timmar – det gör att degen blir enklare att hantera. Dessutom gör havregrynen i surdegen från dag 1 att brödet blir saftigare och inte så torrt som det kan bli ibland av rågmjöl. Just nu har jag en deg på jäsning och jag ska försöka lägga upp en bild på resultatet senare under dagen. Ge er till tåls.

Uppdatering! Såhär ser resultatet av mina ansträngningar ut:

Surdegslevar

Surdegslevar

Inte illa, va? Det finns givetvis saker som kan bli bättre, men jag är nöjd. Det blir en bra frukost imorgon också.

Köttvariant

juni 19th, 2009
Förra helgen var jag på Filosofidagarna i Lund, vilket är en slags kringresande filosoficirkus som slår upp sina tält i nån universitetsstad varannat år. Jag plågades av en svår förkylning och lätt tristess under hela helgen. När söndagens lunch skulle inmundigas var jag sugen på lunnaknake. För er som inte vet vad det är, och inte orkar klicka på länken – det är en korv. En korv med anor. Trots att det är en korv med anor väckte det viss uppmärksamhet att jag faktiskt ville äta korv. För det är inte fint nog, eller nåt. Jag vet inte varför, men många rynkar lite på näsan och antar en aningen fisförnäm attityd gentemot korv.

Om jag får säga mitt så är korv den ädlaste av köttprodukter. Det ska inte vara en korv med alltför stort köttinnehåll, för en hel del av korvupplevelsen ligger i att den inte är helt kött. Den måste fyllas ut med lite potatis, spannmål eller liknande, för att få rätt konsistens. Och köttet, ja. Frågan är vad det är för kött i en korv. När man var yngre äcklades man lite av tanken på att korven innehöll hjärta, lungor, eller tunga av gris och ko. Men egentligen är det väl det mest respektfulla och ansvarstagande man kan göra: att använda hela djuret. En del teve-kockar jag har följt brukar använda begreppet ‘mystery-meat’, och jag tycker att det passar bra. Och vad är väl godare än just mystiskt kött instoppat i en tarm? För det mystiska köttet verkar vara av en smakrikare sort än de ganska bleka och trista kotletter eller filéer som man stöter på i köttdiskarna annars.

Insikten om att det är godare och att det faktiskt är lite schysstare mot grisen/kon/fåret/geten att använda sig av allt, har gjort att jag inte längre räds inälvsmat lika mycket, så om ni någon gång äter köttfärssås hemma hos mig kan ni räkna med att det innehåller något mystery-meat. Nästa gång jag åker till Italien kanske jag till och med vågar mig på att äta trippa. För er som inte orkar klicka – det är någon eller några av ko-magarna som töms, rensas och kokas till oigenkännlighet. Gärna serverat i ett bröd. I Florens säljs denna delikatess som gatumat: istället för en kokt med bröd kan man ta sig en trippa-macka till lunch. Sugen?