Archive for the ‘politik’ category

En fråga om civilisation

januari 13th, 2010

Det finns vissa saker som slår mig ibland. De få gånger jag har varit ute och rest drabbas jag av insikten att Skandinavien verkar vara den enda hörnan av världen som är civiliserad. Visst, jag är väldigt färgad av min uppväxt här i det trygga folkhemssverige, men ändå. Jag verkar dock inte vara ensam om att reflektera över detta. DNs Michael Winiarski skriver ett intressant blogginlägg som visar på att civilisation och makt inte alltid går hand i hand. Det stora landet i väster må vara maktens centrum, men det är inte civiliserat på alla sätt, som man som svensk är van vid.

Det finns vissa markörer som visar på ett lands grad av civilisation, skulle jag vilja säga.

1. Barnaga. Ett land som tillåter vuxna att slå barn är inte civilserat i mina ögon. Det finns ingen ursäkt att lyfta sin hand mot ett barn – även om du blir kallad för gubbjävel på bussen…

2. Att gå med skor inomhus. Fattar inte folk att det är snuskigt? Efter att ha travat runt i t.ex. Paris en hel dag – fullt av hundskit, fågelskit och mänskligt avfall, så knatar man hem och tar inte av sig sina besudlade skor när man kliver över tröskeln. Nädå, man går med berått mod in i badrummet, köket och sovrummet med samma skor. Är det verkligen bara en fråga om att jag är trångsynt när jag säger att det här är jätteäckligt?

3. Tillit till det offentliga. Om samhället i stort är uppbyggt på en allmänt utbredd misstro gentemot det offentliga, på grund av korruption, krånglig byråkrati eller bara inkompetens – då halkar man ner på civilisationsstegen i mina ögon. Kan man inte lita på att man blir behandlad lika på posten, hos polisen eller om man måste smörja några tjänstemän för att få bygglov, t.ex. så kanske man bör överväga att flytta till ett land som har rättssäkerhet och offentlighetsprincip? Eller om landets premiärminister stiftar lagar för att skydda hans egna affärer, för den delen.

4. Behandlingen av flyktingar. Om en minister på fullt allvar utreder möjligheterna att spärra in asylsökande, i väntan på beslut om de har rätt att söka asyl i landet, i något slags läger, då är det fara å färde. (Hej Österrike!) Det är inte människovärdigt att behandla människor som flyr från krig och förtryck som misstänkta brottslingar. Människor betalar inte flera årslöner och gömmer sig i containrar i några veckor för att de vill! Det är desperata människor som ger upp allt och riskerar sina liv för att komma till (vad de tror är) det trygga och omhändertagande Europa. Kan man inte inse det och bemöta dessa människor med omtanke, då är civilisationens undergång nära.

5. Behandlingen av sjuka. Om en stat inte kan ge de som behöver den vård de behöver, är det illa. Jag lever under villfarelsen att det är ett samhälles uppgift att ta hand om sina medborgare, när de behöver hjälp. Men jag kanske bara är en blåögd socialist som vill ha ‘dödspaneler’ eller nåt. (Hej USA!) Om en sjuk person tvingas söka jobb, eller om ett litet barn med en ovanlig sjukdom inte får sin medicin subventionerad, då börjar man tappa greppet – då har man hamnat på ett sluttande plan. Eller, nä, man har redan halkat en stund antar jag, för vem ska inte få samhällets stöd, om inte de svaga och sjuka ska få det?

Det är inte bara annorlunda i andra länder, det finns bättre och sämre sätt att göra saker på, det är jag övertygad om. Eller? Och, innan ni börjar klaga – det sista exemplet visar på att även Sverige är på väg utför branten, ner mot barbari. Förhoppningsvis går det att vända den riktningen.

View Comments »

Posted in gnäll, politik

FNs råd för mänskliga rättigheter

november 13th, 2009

I en blogg nära dig skriver en bekant till mig, Patrik, ofta och bra om saker och ting. I ett inlägg för inte så länge sedan skrev han om att Sverige fått kritik från FNs råd för mänskliga rättigheter (UNHRC). Kritiken handlade om att vi inte hade lagar som förbjöd rasistiska uttalanden. Vilket verkar vara tomma ord. Och att kritiken kommer just från det hållet gör att man kanske inte ska ta den på så stort allvar heller. För om ni klickar på länken ovan och tittar på vilka medlemsstaterna i denna eminenta samling är, så inser ni snart att det är ett gäng hycklare, när det kommer till just mänskliga rättigheter. Sverige är kanske inte bäst i världen, som vi så gärna vill tro, men jag tror nog att vi har ett och annat att lära både Kina, Saudi-Arabien och Ryssland när det kommer till just mänskliga rättigheter.

Det var den här samlingen som i somras ville införa ett förbud att skymfa eller hetsa mot religioner. Inte religiösa människor eller något sådant – utan religionen i sig skulle vara skyddad enligt deras förslag. I första hand drevs detta av de muslimska länderna i rådet. Det verkar helt vansinnigt, i mina ögon. Varför skulle någon samling idéer vara skyddad från kritik eller hån? Varför ska jag respektera vilka tokerier som helst, bara för att de kallas religion? Jag förstår att jag ska respektera och inte angripa de troende, men varför ska deras världsåskådning vara mer helgad än säg, socialismen eller kapitalismen – båda ismer som ständigt får kritik från olika håll. Nä, på den här punkten måste jag hålla med Humanisterna: alla idéer måste utsättas för samma granskning, oavsett om de är utklädda till politik, vetenskap eller religion. Ingen åsikt, ingen värdering eller påstående är fridlyst i min värld. Allt kan och bör ifrågasättas, åtminstone i princip.

Ett annat problem med den här gruppen är att den har till viss del kapats av de mörka krafter som finns bakom regimer som Pakistan, Malaysia och Saudi-Arabien. Man har flera gånger försökt få till ensidiga fördömanden av Israel från FNs sida, när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina. Nu ska alla veta att jag inte är en stor anhängare av hur Israel har betett sig mot befolkningen i Gaza eller Västbanken. Det är en skam att världssamfundet inte gör något, men att som FNs råd för mänskliga rättigheter vill göra – och skuldbelägga enbart den ena parten kommer aldrig att leda till en fred. Att man dessutom ignorerar andra nationers brott mot mänskliga rättigheter (Iran, Kina, Sudan mfl mfl) gör ju inte att deras kritik känns saklig och balanserad direkt. Denna enögdhet finns det mycket skrivet om – och kritiken har varit skarp mot UNHRC.

Så även om jag tror att FN är en bra organisation i huvudsak, så är jag rätt säker på att det finns ruttna äpplen även i den fruktkorgen. Det här är ett av dem.

View Comments »

Posted in politik, svartkonst

Real gone

oktober 10th, 2009

Och nu talar jag inte om Tom Waits skiva med det namnet, utan en viss premiärminister i ett land som liknar en stövel. Allas våran Silvio Berlusconi har varit i hetluften igen (som om han lämnar den). I dagarna beslutade den italienska författningsdomstolen att den lag som ger sittande premiärminister åtalsamnesti strider mot italiensk grundlag.. ingen skräll direkt. Men Burlesconi har farit ut med hela sin stora charmarsenal mot ledamöterna av domstolen. Han menar att de är styrda av ‘vänstern’ och att han minsann är den ”bäste premiärminister som står att finna”. Jotack. Om det är sant säger det mer om Italien än om honom själv.

Dessutom har han fått för sig att han är ”världshistoriens mest förföljde man.” Killen har perspektiv på sig själv och sin gärning, eller vad säger ni? Jag kan tänka mig några miljoner som har haft det värre, och det bara under de senaste århundradet. Lycka till, Silvio, när du jämför dig med de som levt under politiskt förtryck i forna Sovjet eller Nazi-tyskland. Jag tror att du har det ganska angenämt i jämförelse.

Till sist har han visst gjort en rejäl tavla, enligt BBC sade han häromdagen att han framträtt över 2300 gånger i rätten, vilket kostat honom över 200 miljoner euro, pengar som gått till att betala ”rådgivare och domare”… fast han ändrade sig till ”rådgivare och advokater.” Säääkert, Silvio, sääkert. Vi tror dig, när du säger att du inte mutat någon.

View Comments »

Posted in komedi, politik, svartkonst

Boktips

oktober 1st, 2009

Idag recenseras Gellert Tamas bok om de apatiska flyktingbarnen lite här och var. Det är en bok som jag tipsar om, utan att ha läst den. Debatten handlade om hur dessa barn simulerade sina sjukdomstillstånd för att få stanna i Sverige eller inte. Det var en debatt som berörde mig mycket illa, och kastade en mycket obehaglig skugga över Sverige. Återkommer om boken när jag har läst den. Läs den, ni också.

View Comments »

Posted in politik, svartkonst

Problemet med pk

september 30th, 2009

För det mesta vill jag vara politiskt korrekt (pk), men ibland blir jag villrådig. I dagens samhälle verkar det vara populärt att vara kulturrelativist och som sådan inte sätta sig på några höga hästar. Man ska inte kritisera andra kulturer, man ska försöka förstå dem. Vi måste acceptera att alla har sina sätt att leva och att det inte finns någon objektiv värdeskala på vilken vi kan värdera värderingar. Ungefär så låter kråksången. Men jag vet inte, jag.

Ska man acceptera vad som helst, för att den som gör det kan hävda att det är tradition eller religiösa värderingar som ligger bakom det? På den frågan svarar (nästan) alla nej. Men vilka är de värderingar som vi kan acceptera som avvikande då? Eller mer brännande: vilka är de värderingar som inte ska accepteras? Att skriva en sådan lista skulle vara mycket svårt, istället får vi väl försöka enas om vilka principer traditioner och sedvänjor inte får bryta emot. Vänta lite nu, det har vi ju redan gjort – det finns visst en deklaration för mänskliga rättigheter. FN har visst hela listan. Så långt gott och väl.

Problemet uppstår nu när vissa saker balanserar på gränsen. Vi talar om religionsfrihet i anslutning till att bära niqab på jobbet, t.ex. Ska man tillåta att kvinnor bär sådana plagg när de arbetar inom offentligheten? Ska man tillåta några religiösa symboler alls? Hur är det med busschaufförens slöja eller krucifix för den delen? Lyssnade på dagens OBS på p1, där saken debatterades av en ung kurdisk kvinna, som menade att det är förtryck att tvingas bära slöja. Andra kvinnor hävdar att det är ett fritt val, och vissa imamer hävdar att det är guds ord som slår fast att kvinnor måste skyla sig. Jag tycker att förtryck är förtryck, även om vissa kvinnor själva går med på förtrycket, och jag hävdar att idioti är idioti, även om de som ger uttryck för det har skägg. Det här är inget jag har emot islam, det här är något jag har emot alla religioner (oavsett om deras företrädare har skägg eller ej). Att använda kyrkan/synagogan/moskén/rikets sal som plattform för förtryck är inget nytt, och jag tycker inte att det ska uppfattas som ok i vårt sekulariserade och förhållandevis moderna samhälle.

Vore jag pk skulle jag säga att det är deras ensak och att jag inte kan sätta mig till doms över deras sätt att leva. Men det är ju just det vi gör hela tiden. Samhället introducerar lagar baserade på normer, normer som förhoppningsvis utgår från alla människors lika värde – inte alla åsikters lika värde. Och visst kan jag förstå behovet av att behålla traditioner och gamla värderingar, men det är skillnad på att förstå och acceptera. Insikt är inte ursäkt, som Jonas Hallberg fastslog i nåt radioprogram. Problemet att inta den här positionen är att man lätt kan bli sammankopplad med andra, vars åsikter man inte delar. I det här fallet sverigedemokraterna, t.ex. Men vad ska jag göra? Som humanist och liberal kan jag inte acceptera att människor tvingas att leva efter religiösa dogmer, bara för att de är ‘traditioner’. Om det är en åsikt som delas av sd så bevisar väl bara det att även en blind höna kan hitta ett korn. Skillnaden mellan mig och sd är kanske vad vi baserar våra åsikter på.. förhoppningsvis. Och att förbjuda slöjor eller religiösa symboler är kanske inte rätt väg att gå, men att skrapa med foten och ursäkta sig så fort någon spelar trumfkortet ‘religionsfrihet’ tycker jag bara är fegt och inte något som främjar ett öppet samhälle.

Visserligen slår FNs deklaration om mänskliga rättigheter fast att alla har rätten att utöva sin religion, men behövs den rättigheten? Varför ska den vara uttalad på det viset? Räcker det inte med yttrandefriheten? Den låter oss säga vad vi vill, men vi får inte skada andra med vad vi säger och (förhoppningsvis) innebär den också att vi får stå till svars för vad vi har sagt.

View Comments »

Posted in Radio, gnäll, politik

Läst DN Debatt idag?

september 17th, 2009

Göran Hägglund, ett av mina favorithatobjekt har skrivit en fin liten debattartikel på DN debatt idag. Han ondgör sig över elitens sätt att betrakta Medelsvensson och deras Svenssonliv. Med ett väldigt populistiskt tilltal kastar Hägglund komockor på allt som strider mot hans värdekonservatism. De som får sig en släng av sleven är Mona Sahlin, Claes Borgström och Yvonne Ruwaida, bland andra. Hägglund menar att det är inte elitens uppgift att tala om för folk hur de ska leva sina liv, och jag tolkar honom som att akademiska teorier kring genus och maktstrukturer i samhället inte bör appliceras på riktiga människor.

Men, Göran, har du inte glömt vem som har makten i Sverige? Det är inte Mona Sahlin, inte heller Claes Borgström eller Yvonne Ruwaida – det är ju du och dina alliansvänner i regeringen som faktiskt har makt. Det är ni som är eliten just nu – och om några verkar bra på att tala om hur vi ska leva så är det väl ni värdekonservativa? Att, som Claes Borgström, påpeka att kvinnosynen hos många svenska män lämnar en hel del att önska, är väl inte ett alltför radikalt eller elitistiskt påstående? Att Mona Sahlin vill påverka könsfördelningen i de svenska företagens styrelserum är kanske inte så konstigt? Marknadskrafterna har ju uppenbarligen inte räckt till för att uppnå jämnställdhet där? Och bara för att man är akademiker, och använder sig av ett specifikt (akademiskt) språk inom en viss disciplin – som man gör inom genusvetenskap, t.ex. – betyder inte det att man är elitistisk. Man kan identifiera problem i samhället, utan att för den skull se ned på andra människor. Fast det kanske inte är så vanligt inom de konservativt inställda kristdemokraterna?

Oavsett vad debattartikeln försöker säga – så är det bestående intrycket av den att den är skriven av en politiker som försöker plocka enkla poäng genom att svartmåla och förenkla saker om ”de andra”. I detta fall är ”de andra” nån form av ”radikal elit”. På detta sätt låter det ganska likt ett annat parti, som också vill framstå som ett folkligt och värdekonservativt parti – Sverigedemokraterna. Förhoppningsvis lyckas varken KD eller SD med sitt uppsåt. Jag hoppas att Sveriges väljarkår är för intelligent för det.

En kommentar från DNs debattsida sammanfattar det hela rätt bra tycker jag: ”Det var en skamligt illa formulerad text. Har Du skrivit den själv? I så fall låt talskrivarna skriva åt dig i fortsättningen. En partiledare skall inte avslöja sig så totalt. Jag är bussförare och skäms av bli tilltalad på detta sätt” – Pelle

View Comments »

Posted in gnäll, komedi, politik, svartkonst

Ska man skratta eller gråta?

augusti 11th, 2009

I Italien bor en man vid namn Silvio Berlusconi. Han är premiärminister, mediemogul och lite… excentrisk. Jag läste en artikel i DN, där han påstår att det är skandal att de statliga medierna är för kritiska mot honom. Lite komiskt är det allt, för han har majoritet i parlamentet, och det är just det parlamentet som utser den statliga teven och radions – RAIs – styrelse. I samma uttalande ger han La Repubblica en känga, för att de är kritiska mot honom… men vänta nu. Är det inte ganska normalt och till och med önskvärt att medierna i ett demokratiskt och öppet samhälle kritiskt granskar sina folkvalda ledare? Det trodde åtminstone jag. Men i Berlusconis Italien ska teve bara vara lekprogram, musikprogram och dubbade amerikanska västernfilmer, eller nåt. Radion ska vi inte tala om, skrikigt, med usel musik och massor av reklam. Och tidningar är det väl ingen som läser längre?

Hur ett såpass modernt land som Italien kan rösta fram en sådan clown gång efter gång är mig helt obegripligt. Det börjar bli svårt att ta landet på allvar. Men tyvärr är han inte en ofarlig clown, utan en maktfullkomlig och väldigt populistisk clown som dessutom lierat sig med främlingsfientliga och fascistiska partier som t.ex. Lega Nord och Alleanza Nazionale. Det är en skam för EU att ett av de största och mest inflytelserika länderna leds av partier som lika gärna kunde varit aktuella på 30-talet. Alleanza Nazionale är ett fascistparti, det förnekar de inte, och deras ledare Fini spås bli Berlusconis efterträdare. Trevligt scenario, va? I Italien har man börjat införa särskild lagstiftning för romer och afrikanska invandrare. Man har den hårdaste asylpolitiken i västeuropa och man behandlar illegala flyktingar som vore de grova våldsbrottslingar. Att inte resten av Europa gör något åt detta är pinsamt. Exakt vad vet jag inte, men man kan inte stillatigande stå och se på när det bildas ett slags apartheid mitt i Europa. Kanske något för herrar Reinfeldt och Bildt att ta tag i nu, när Sverige svingar ordförandeklubban i EU? Fast jag är rädd att man inte vill störa den bräckliga enighet som finns i Europa. Men till vilket pris?

Den gode Silvio med anhang har lyckats dupera sitt eget folk att rösta på honom, trots att han är öppen med sina skandaler och sin korruption (fast han har lyckats få igenom en lag om att ministrar är immuna mot åtal). På något vis verkar Italienarna uppskatta honom för hans ärlighet – han erkänner åtminstone att han är korrupt, till skillnad från alla andra politiker som förnekar (trots att de säkert är korrupta). Förhoppningsvis lyckas han inte slå samma blå dunster i ögonen på sin omvärld, för någon gång måste ju måttet vara rågat. Hoppas man.

View Comments »

Posted in komedi, politik, svartkonst