För det mesta vill jag vara politiskt korrekt (pk), men ibland blir jag villrådig. I dagens samhälle verkar det vara populärt att vara kulturrelativist och som sådan inte sätta sig på några höga hästar. Man ska inte kritisera andra kulturer, man ska försöka förstå dem. Vi måste acceptera att alla har sina sätt att leva och att det inte finns någon objektiv värdeskala på vilken vi kan värdera värderingar. Ungefär så låter kråksången. Men jag vet inte, jag.

Ska man acceptera vad som helst, för att den som gör det kan hävda att det är tradition eller religiösa värderingar som ligger bakom det? På den frågan svarar (nästan) alla nej. Men vilka är de värderingar som vi kan acceptera som avvikande då? Eller mer brännande: vilka är de värderingar som inte ska accepteras? Att skriva en sådan lista skulle vara mycket svårt, istället får vi väl försöka enas om vilka principer traditioner och sedvänjor inte får bryta emot. Vänta lite nu, det har vi ju redan gjort – det finns visst en deklaration för mänskliga rättigheter. FN har visst hela listan. Så långt gott och väl.

Problemet uppstår nu när vissa saker balanserar på gränsen. Vi talar om religionsfrihet i anslutning till att bära niqab på jobbet, t.ex. Ska man tillåta att kvinnor bär sådana plagg när de arbetar inom offentligheten? Ska man tillåta några religiösa symboler alls? Hur är det med busschaufförens slöja eller krucifix för den delen? Lyssnade på dagens OBS på p1, där saken debatterades av en ung kurdisk kvinna, som menade att det är förtryck att tvingas bära slöja. Andra kvinnor hävdar att det är ett fritt val, och vissa imamer hävdar att det är guds ord som slår fast att kvinnor måste skyla sig. Jag tycker att förtryck är förtryck, även om vissa kvinnor själva går med på förtrycket, och jag hävdar att idioti är idioti, även om de som ger uttryck för det har skägg. Det här är inget jag har emot islam, det här är något jag har emot alla religioner (oavsett om deras företrädare har skägg eller ej). Att använda kyrkan/synagogan/moskén/rikets sal som plattform för förtryck är inget nytt, och jag tycker inte att det ska uppfattas som ok i vårt sekulariserade och förhållandevis moderna samhälle.

Vore jag pk skulle jag säga att det är deras ensak och att jag inte kan sätta mig till doms över deras sätt att leva. Men det är ju just det vi gör hela tiden. Samhället introducerar lagar baserade på normer, normer som förhoppningsvis utgår från alla människors lika värde – inte alla åsikters lika värde. Och visst kan jag förstå behovet av att behålla traditioner och gamla värderingar, men det är skillnad på att förstå och acceptera. Insikt är inte ursäkt, som Jonas Hallberg fastslog i nåt radioprogram. Problemet att inta den här positionen är att man lätt kan bli sammankopplad med andra, vars åsikter man inte delar. I det här fallet sverigedemokraterna, t.ex. Men vad ska jag göra? Som humanist och liberal kan jag inte acceptera att människor tvingas att leva efter religiösa dogmer, bara för att de är ‘traditioner’. Om det är en åsikt som delas av sd så bevisar väl bara det att även en blind höna kan hitta ett korn. Skillnaden mellan mig och sd är kanske vad vi baserar våra åsikter på.. förhoppningsvis. Och att förbjuda slöjor eller religiösa symboler är kanske inte rätt väg att gå, men att skrapa med foten och ursäkta sig så fort någon spelar trumfkortet ‘religionsfrihet’ tycker jag bara är fegt och inte något som främjar ett öppet samhälle.

Visserligen slår FNs deklaration om mänskliga rättigheter fast att alla har rätten att utöva sin religion, men behövs den rättigheten? Varför ska den vara uttalad på det viset? Räcker det inte med yttrandefriheten? Den låter oss säga vad vi vill, men vi får inte skada andra med vad vi säger och (förhoppningsvis) innebär den också att vi får stå till svars för vad vi har sagt.