Bra bok, tror jag. Det var nästan 20 år sen jag läste den, och jag var väl inte så välbevandrad i moralfilosofi på den tiden, men som jag minns den så var den tänkvärd. Den ska läsas om. (Boken jag talar om är alltså Brave New World av Aldous Huxley)
Men nu valde jag den här titeln på mitt inlägg av en helt annan anledning. Den mest dramatiska och omtalade förändringen är att SAAB läggs ner. Men det är tillräckligt omtalat, så det vill jag inte mer än nämna. En annan sak som få svenskar på 70-talet skulle ha trott varit möjlig är att ABBA är invalda i Rock and Roll Hall of Fame… inte helt tippat att paljettbeströdda disco- och schlager-sell-outs skulle hamna där va? Fint sällskap får de också, John Lennon, Janis Joplin och Rolling Stones för att nämna några. Det var lite kul att höra journalisterna på radio intervjua Benny Andersson, och börja med frågan ”Hur mycket rock är ABBA, egentligen?” Doing the omoralisk schlagerfestival blues av Sillstryparn föll snabbare i glömska än Dancing Queen och The Winner Takes It All, kan man lugnt säga.
En annan nyhet som fick mig att höja på ögonbrynen är att Amir Chamdin, den gamle hip-hopparen och medlem i Infinite Mass ska göra en film om Cornelis Vreeswijk, med Hank von Helvete i titelrollen! Alltså, en ung kille med invandrarbakgrund och sina fötter i hip-hop och rap ska regissera sångaren i Turbonegro! Antingen blir det helt briljant eller så blir det pannkaka av alltihop. Jag har lite svårt att ta Hank på allvar efter de intervjuer jag har sett med Turbonegro. Absurdt är bara förnamnet. Sverige är inte sig likt längre, och tur är väl det.
